Örnis, igen. Har inte varit på Örnis så här mycket på 20 år, som det har blivit de senaste två veckorna. Kul att lära sig nytt och klättra mer brant.
Värmde på Panta Rei på topprep, sedan upp på Orup. Första presset när jag skulle sätta upp slingorna kändes egentligen ok, men jag latmaskade mig på kruxet. Andra presset kändes bättre, men jag tog helt slut i underclinget vid kruxet. Nådde aldrig krimpen riktigt.
Tredje försöket gick kanon däremot. Innan klättringen satt vi och snackade lite om glädjen med klättring, att det är risk att tappa den när man fokuserar på svårighet. Kände att jag tog med mig det på leden. När jag kände mig pressad så sa jag till mig själv flera gånger att "det här är kul, jag vill komma upp här." Det hjälpte!
En riktigt fin led och något av en personlig milstolpe. Skön känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar